mun

Svensk

Substantiv

mun fælleskøn

1. en mund

   morgonstund har guld i mun

   många munnar att mätta

Bøjning

Bøjning af mun	Ental		Flertal
fælleskøn	Ubestemt	Bestemt	Ubestemt	Bestemt
Nominativ	mun	munnen	munnar	munnarna
Genitiv	muns	munnens	munnars	munnarnas

Beslægtede ord og fraser

munart munblåst mundiarré munfull mungiga mungipa munharmonika munhuggande munhuggas munhuggning

munhygien munhåla munhäfta munkorg munlag munlås munläder munläsa mun-mot-mun-metoden munsbit

munskydd munskänk munspel munstycke munstyv munsår munta muntlig muntligen muntorrhet

muntur munvatten munvig munvinkel munväder

Kilder

• mun i Svenska Akademiens ordbok